Igår steg jag upp ganska sen och gjorde inget förrän kl 13 då jag drog iväg och plåtade innbandy.
Efter bandyn for jag hem en sväng innan jag drog på pizzan med Adam, Anders och David. Efter maten blev det hockey hemma hos Anders.
Efter hockeyn drog jag vidare till Willy och vi tittade på film, sen for jag hem och sov.
Om det här hade varit Facebook hade jag skrivit:
Jesper Stenmark har just sett film med willy och Magnus.
Men det är det inte så jag lägger upp en bild.
Ni kanske undrar varför David inte skrivit nått på ett tag.
Jag kan berätta det för er.
Kolla på länken här nedanför, han varit ute på lite uppdrag kan man säga.
http://www.tackfilm.se/?id=1258667509991RA78
Igår blev Norsjö Boxningsklubb godkända av Riksidrottsförbundet och Svenska Boxningsförbundet. Det känns väldigt bra, nu var det klart nu är det bara en bunt med listor och annat som ska fixas och få rutin på innan saker börjar flyta på som det ska.
Annars har det inte hänt så mycket.
Idag kom farmor förbi med lite bröd och bullar, det var snällt.
När jag öppnade frysen för att stoppa in det märkte jag att jag inte hunnit äta så mycket av brödet och bullarna jag fått av henne tidigare.
Förra året gjorde jag det, i år ska jag göra det igen.
Nu är det inte att resa till Afrika jag pratar om. Det var för övrigt ett år sen idag som jag åkte.
Jag ska inte heller börja prata med arbetsförmedlingen igen, det gjorde jag också den här tiden förra året.
Inte heller ska jag vara nyss hemflyttad från Stockholm.
Det är GODIS jag ska SLUTA äta!
Inte kul!
Men nödvändigt.
Det är precis som förra gången, jag börjar äta mer och mer godis och till slut känner jag att nu får det vara nog.
Från och med imorgon är det slut på godiset i en månad. Det ska bli intressant, sist gick det ju bra.
Därför ställer jag nu in mig på några hårda första dagar, det är dom som brukar vara värst.
Vi hörs!
Idag körde jag och David hans bil hem från kvarnåsen.
Men när vi kom ut och skulle sätta oss i den upptäckte vi att den var i stort sett täckt i is.
Hade vi haft skridskor hade vi nog kunnat köra en match på framrutan kan jag säga.
Igår efter bandyn drog jag till Bastuträsk och jobbade.
Jag lånade Davids bil. Vägen dit gick bra, jag kände att det var halkigt men inte så farligt. När jag hade jobbat hela kvällen och äntligen skulle fara hem hade jag kört ungefär 2 kilometer innan jag kände att bakdelen på bilen började svänga lite.
Den svängde mer och mer och jag gjorde var jag kunde för att parera och när jag äntligen tänkte att det gick ju bra så gjorde det inte det. Då svängde den om en sista gång och jag insåg att jag skulle hamna i diket.
Men det gick så långsamt att jag bara sakta skjutsade ner i diket, men av nån anledning så var diket 1000 m djupt så jag blev ändå fast där nere.
Men jag hoppade ur den lutande bilen när det stannat och gick upp på vägen. När jag varit där en stund kom en taxi som stannade. Jag fick åka med honom till Bastuträsk igen och där väntade jag på Willy som fick komma och hämta mig.
Idag har jag och Willy kört dit igen och fixat upp bilen med hjälp av en traktor.
Willy tog en bild till Facebook
Skön parkering…
Jag styr upp isen så jag ser vart jag ska!
Sen kom traktorn och började hjälpa till..
Jag försökte förklara nått men jag vet inte hur det gick eller vad det var.
Willy agerade kameraman och fick smaka på det kalla jobbet som fotograf..
Sen var det bara att börja backa..
Och plötsligt var jag på vägen igen.
Nu är jag hemma och har fotot volleyboll.
Jag tänkte avsluta det här inlägget med ett särskilt tack till:
Willy för han hämtade mig och skjutsade mig tillbaka idag.
David för han fick inte panik när jag ringde och sa att jag kraschat hans bil mitt i natten. Inte ens när Willy hjälpte till att fortsätta ljuga om det fick han panik.
Micael Varg som hade ställt sitt hus väldigt nära dikesparkeringen och hade en traktor som kunde hjälpa mig upp.
Idag när jag och David hade boxats klart skulle vi skynda i oss en massa mat för att sen möta upp Adam på badhuset för att basta.
Det var min tur att laga mat för att bjuda tillbak de tre kroppkakebitarna David bjöd på för några månader sen efter en träning.
Jag tänkte lyxa till det lite och röra ihop en spagettigrej som Adam bjöd på för nån veckan sen för det verkade inte så svårt.
David for hem och skulle hämta lite saker och vika tvätt och Felicia hakade på hem till mig för hon väntade på sin träning och hade kollat på vår och skulle också äta lite.
Men jag började direkt koka vatten och efter några minuter var spagettin i.
När det var gjort började jag steka bacon. Slutligen skar jag baconet i små bitar, men det var inte så lätt för jag hade inte kommit ihåg att göra det innan jag stekte dem så det var väldigt varmt och nu har jag flått i hela köket. Men det är smällar man får ta som mästerkock.
Sen blandade jag spagettin och baconet och hällde även ner en påse riven ost.
När jag rört ihop allt upptäckte jag att det inte alls var lika ”blött” som Adams, men jag visste ju inte hur mycket ost han haft så jag sopade ner en påse ost till och det blev lite mer ”blött” så därefter avslutade jag med att blanda i lite margarin. Då fick det ändå ganska bra konsistens.
Men jag förvarnade David när han kom och sa att inte riktigt såg ut som det Adam hade gjort.
När han tittade ner i kastrullen sa han bara:
Jaha, du använde för lite creme fraiche?
Då sa jag inget..
Men vi åt det i alla fall och det var gott, kletigt och väldigt mättande med eller utan creme fraiche
Tänk att det är här är vad jag kallar att lyxa till det ”lite” tänk er då när jag tar i ordentligt!
Nu ska vi se skräckfilm!!
Om man inte kan komma på nått att skriva men ändå vill skriva nått. Då kan det se ut såhär.
Igår var jag, David och Adam och bastade och badade bubbelpool. Det var väldigt skönt.
När klockan närmade sig 20.00 och dom skulle stänga tog vi våra saker och skulle gå. Det var då jag upptäckte att någon hade stulit mina skor.
Men eftersom att stjäla skor skulle vara väldigt lågt så väntade vi till alla hade dragit för att se om någon hade tagit fel. Men så var inte fallet.
Någon hade snott dom.
Hade det varit en vecka sen eller bara 3 dar sedan hade det inte spelat någon roll.
Men nu råkar det vara så att jag köpte dom skorna i lördags och nu var dom stulna.
Men men, jag får väl gå runt med mina gamla trasiga inneskor ett tag till innan jag får köpa nya igen.
Inte nog med det, jag har fortfarande ett blåmärke på lilltån som gör sig till känna lite då och då.
Nu är då mina fötter ensamma och ledsna men jag ska se vad jag kan göra för att glädja dem i framtiden.
(kollar man på vänster fotknöl kan man se att den fortfarande är svullen sen jag stukade den på volleybollen i våras)
Vi hörs!
