Jag börjar med att be om ursäkt för att jag inte bloggade igår.
Sen känns det som att jag har en del saker jag måste klara upp så ni inte bara lyssnar på Adam och Davids anklagelser från tomma intet.
Det spelar egentligen ingen roll vad jag skriver för Adam är säker på sin sak och kommer inte att ändra sig och jag är säker på mig sak och kommer inte att ändra mig heller. Men ni borde få höra båda sidor av historien.
Jag har sagt till Adam tidigare att jag och Felicia skulle laga mat och ha prison break-martahon men jag förstår om han inte har hört det när han har tränat så mycket axlar att dom blivit så stora att dom blockerar öronen.
Sen David kom Erika och åt och tittade på Prison break med oss.
När prison break var klart och allt var över, då kom Josse in i bilden och det blev så vi såg mer film efter Prison break oberoende av Felicia och Erika.
Nog om det, det finns mycket annat att prata om.
Jag och Felicia lagade ju mat! Hör och häpna, jag lagade mat!
Jag var köttfärsansvarig och halva blev sjukt god. Av nån anledning var det på tok för mycket salt på ena halvan, men det spelar ingen roll för det var gott i alla fall.
Vi gjorde tacogratäng. Men vi hade inte riktigt allt man behövde så vi fick göra den i en micro i en sockerkaksform. 
Men det gick asbra!

Sen såg vi prison break.
Sen såg jag film, sen kom jag hem på tok för sent för att skriva något (därför kom inget inlägg igår)
Idag har jag suttit på möte hela dan och missade gymmet. När det var slut städade jag bort tacolukten ur studion sen käkade jag middag hos farmor innan jag åkte skidor med David.
David åkte iväg fort idag och jag kan tänka mig att han hade följande tankar i sitt huvud:
”Idag måste jag komma före Jesper hela tiden annars kommer han att skriva ett förvrängt taskigt blogginlägg om mig ikväll”
Han åkte fort, jag körde aldrig om honom men jag tappade inte heller så mycket på varven, jag är på g.

På lördag får jag tag i längre stavar så på Söndag kommer jag att krossa!!
För övrigt är David något som han själv kallar för ”realist” men jag kallar det mer för en ”negativist”
Varje gång vi pratar om Malmstråket säger han något i stil med:
det kommer att bli så jobbigt att man vill dö och att vi är glada om vi kommer i mål. Det kommer att bli det jobbigaste vi gjort osv.
Det kallar han för ”realist” men jag för ”negativist”
När han ska tänka på något som han själv ska utsätta sig för men som han egentligen inte har en aning om hur det kommer att vara så kan han ju inte tänka på det som något negativt. Det är ju sjukt onödigt. Om han inte vet ska han ju inte göra det jobbigt för sig redan innan. Skärpning!
(Du har tolkat mig helt fel Jesper. Det jag menar är mer att man ska försöka va förberedd på va det faktiskt kommer att va, inte leva in någon drömvärld om att det kommer va lätt, utan försöka vara medveten om vad man ska ge sig in på. Se den grymma verkligheten i vitögat skulle man kunna säga. Jag har inte en negativ inställning jag ser bara på saken på ett litet annat sätt, jag förväntar mig att det kommer va nåt av det jobbigaste jag gjort men det är även det som på nåt sätt driver mig. /David)
Jag har en annan inställning:
I tisdags åkte jag 2 mil på 1 timma och 41 minuter, det var mycket bättre än vad jag hade väntat mig och då hade jag ändå tränat axlar på gymmet innan.
Vad blir då slutsatsen?
Joo, då tänker jag hur trött jag var efter två mil, det är typ halva malmstråket. Sen dubblar jag det, det är inte så farligt. Sen räknar jag bort mitt axelpass och hokus pokus blev malmstråket ingen fara alls! Inte ens dubbelt så jobbigt som i tisdags! Max bra!
Imorgon blir det David, Adam och Jesper mitt i vimlet mitt i stan så då är det bara att hålla i sig! Vi hörs!